American, 1846-1912  Related Paintings of Millet, Francis David :. | The Music Lesson | St Catherine ag | Portrait of a Lady as a Vestal Virgin | Failure of Military Operation by Henri Decaisne | Tea at Royal Lodge (mk25 |
Related Artists:
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.
Sophie anderson
1823-1903 was a French-born British artist who specialised in genre painting of children and women, typically in rural settings. Her work is loosely associated with the Pre-Raphaelite movement. She was the daughter of Charles Gengembre, a Parisian architect, and his English wife. She was largely self-taught, but briefly studied portraiture with Charles de Steuben in Paris in 1843. The family left France for the United States to escape the 1848 revolution, They first lived in Cincinnati, Ohio, then in Manchester, Pennsylvania, where she met and married the British genre artist Walter Anderson. She initially worked in portraiture, including work for the chromolithographers Louis Prang & Co.. In 1854 the Andersons moved to London, where she exhibited her works in the Royal Academy. They returned to New York in 1858, then finally settled in London around 1863. Over the next three decades, her work was widely shown at venues including the Royal Academy, the Society of British Artists and many regional galleries.
Friedrich Carl Groger
(14 October 1766, Plön - 9 November 1838, Hamburg) was a north-German portrait painter and lithographer. One of the most respected portraitists of his time in northern Germany, his works are to be found in several museums, including the Hamburger Kunsthalle, as well as in north German, Holstein and Danish private collections. Gröger was the son of a tailor in Plön, where he grew up in modest circumstances. His parents wanted him to become a tailor or wood turner and opposed his early artistic activities. He was largely self taught in painting, though he had some contact in Lebeck with Tischbein and in 1785 was in the city of Lebeck, where he met Heinrich Jacob Aldenrath, his first, loyalest and lifelong friend - the Grögersweg in Hamburg-Barmbek named after him links the Tischbeinstraße with the Aldenrathsweg. From 1789 he studied at Berlin's Akademie der Kenste. He and Aldenrath then went together to Hamburg, then on a joint study trip to Dresden and Paris, then back to Lebeck, where he worked until 1807. They then alternated between Hamburg, Copenhagen, Kiel and Lebeck, before finally settling in Hamburg in 1814. In 1792 Gröger was made an honorary member of the Gesellschaft zur Beförderung gemeinnetziger Tätigkeit‎ in Lebeck. Gröger developed from a miniature painter into a portrait painter, who towards the end of his life preferred three quarter bust portraits. Aldenrath took over the miniature painting side of their joint business. After lithography developed in northern Germany, they both worked in this medium individually as well as jointly under the business name Firma Gröger & Aldenrath.